Lilli och Lollo

När jag läser andras bloggar förvånas jag över hur de slänger ut sitt liv rakt mot oss. För alla att beskåda. Men varför blir jag förvånad? Jag gör ju det själv. Teorin är att jag anser att detta är en konversation mellan två vänner, med några få extra läsare. Jag är helt medveten om att alla kan läsa denna blogg vilket gör att jag skärmar av lite. Detta beror på att jag har lärt mig av mina misstag. Dagboken. Den var så fin och oskyldig. Jag skrev ner vem jag var kär i och att han nog var kär i mig också, jag skrev vem som var kär i mig  men som jag inte var kär i och jag skrev vilken häst jag hade ridit denna vecka, och vad jag tyckte om den. Dagboken var bara min. Tills en dag då hästarna på fram och baksidan hade fått snoppar ditmålade och sidorna hade fått sig små kommentarer. Min brors vänner hade läst dagboken. Detta kändes inte bra. Jag vill inte att denna blogg (som jag hellre kallar konversation) ska få fula snoppar målade på sig. Därför skriver jag inte här vem jag är kär i, vem som gillar mig och vilken häst jag har ridit. Jag tror att lockelsen för snopp målarna blir mindre då helt enkelt.
Så till min brors vänner, dagboks-läsare och snoppmålare, här finns inget att hämta för er. Här handlar allt om äkta vänskap och texter som egentligen bara intresserar oss två, Lilli och Lollo.

/Lilli