Lilli och Lollo

Snart bär det av. San Francisco, Los Angeles, Laguna beach, San Diego, Las Vegas, Grand Canyon, Orlando, Fort Lauderdale, Key West, Miami och New York är några av de ställena som står på planeringen. 1 månad i landet i väst, eller vad man nu kallar det. Jag längtar verkligen, men på något sätt har jag inte fattat det riktigt. Det är för stort liksom. Och det känns som om det var alldeles nyss som vi började planera det, fastän det var hela 9 månader sedan. En liten tanke är att om det kom till en bebis samma dag som vi började planera så skulle den födas alldeles snart. Kanske är den redan påväg, men det är som sagt bara en tanke... en onödig, men ändå kanska speciell tanke... I alla fall, snart bär det av och jag är nästan klar med packningen. Bara necessären och smink och sånt kvar.

Jag har också tänkt mycket på det här med att allt är så stort i USA. Nu vet jag ju inte det säkert, eftersom jag aldrig varit där, men alla säger att tex. McFlurry i storlek normal är typ en vanlig McFlurry här hemma x 5. Jag kommer komma hem som en boll, eller så hinner jag inte ens hem utan får en hjärtattack av alla transfetter och dör på plats. Peppar peppar ta i trä. Men jag kommer köra en egen taktik: barnpotioner eller dela med familjemedlemmar. Eller kanske doggy bag. Och för att undvika hjärtattack ska jag försöka äta någolunda nyttigt. I alla fall flera gånger i veckan. I alla fall ibland. Åh, gud jag kommer bli en boll...

Det enda tråkiga med att åka är att jag inte kommer träffa alla underbara människor på (citat Håkan Hellström) en lång lång tid. Jag kommer sakna alla som en galning! Jag ska försöka få iväg ett och annat sms, vykort, mail mm, och blogga då det finns internetuppkoppling. Men det är inte som att träffa alla in real life, som man säger här i internetvärlden. Lilli, jag hade också tårar i ögonen när vi sa hej då idag! I already miss you!

/ en spänd Lollo